.

Hihi, ja. Det är jag faktiskt, glad över att leva. Jag är lättad över att komma ifån sjukhuset, allt var så jobbigt
Nu har jag faktiskt en gladare (lite iaf) inställnig till livet, visst. Ibland gråtar man, stressar över skolan, tycker man är fulast i världen, känna att man är sämst på allt ,det får man känna och göra. Men jag har det hellre så än att få känna den smärta jag känt, helt obeskrivligt alltså. Jag tycker att det är viktigt att uppskatta allt man har, det är suuperviktigt. För en dag, kan allt vara borta. Jag ska alltså försöka vara mer posetiv, glad, rolig (hur det än ska gå), stöttande, förstående, allt sånt. Det kommer nog inte alltid lyckas men kanske, vem vet? Sen vet jag ju att jag är ett allvarligt fall för gråteri, men det kan jag absolut inte rå för så skratta inte. Mina gener är kanske speciella? Öö, det har ni inte tänkt på va? :P <3

Ibland har jag önskat att allt i mitt liv varit annorlunda, men har på senare år kommit på att det är detta liv jag lever och det finns inget annat att göra än att göra sitt bästa av det. Det finns alltid nån som  har det värre, det finns folk som svälter, har cancer, förlotat alla i sin familj.  Det tänker jag kanske inte på så ofta men, jag tackar gubben med skägg där uppe att jag har det bra, faktiskt bättre än ok.

Ni kanske tycker att jag pratar bullshit och det gör jag nog. Men nu har jag fått ut mig lite skit. :)<3